I juni var jag i Hafjell för Happymtb.org. Vi var ett gäng journalister från sverige/danmark/tyskland/holland som var inbjudna för att besöka bikeparken som skulle stå värd för både världskuppen senare och vm nästa år.
Vi fick träffa killarna som designat och byggt hela parken. I det stora hela var det jäkligt roligt och en trevlig resa. Förra gången jag var iväg för happy var jag den enda journalisten, det var lite ensamt. den här gången var vi 5 stycken så nu blev det aldrig tråkigt. Galna tyskar och vuxna danskar gjorde att det alltid fanns någon att snacka skit med.
Hafjell är en riktigt schysst park, inte lika välskött som Järvsö, men fallhöjden är ju i klass med åre så det finns tillräckligt långa åk för att armarna ska skaka av mjölksyra när man kommer ner. Vi fick teståka allt i parken och det märks att Snorre som bygger gör det lite åt sig själv, det är mer energi nerlagd på de svårare spåren än på de lättare. Menmen….
Vi hade fått info om att arrangören hade hyrt in en fotograf som skulle plåta under dagarna vi var där, så jag tänkte att det kunde vara skönt att bara plocka med en lätt utrustning och försöka åka lite mer själv. Det fick jag ångra. Den andra kvällen styrde vi upp en plåtning med några riktigt duktiga åkare vi prickade in riktigt fint väder så det var en strålande solnedgång och ett riktigt fett hopp. jag saknade lite fler brännvidder, men klarade mig rätt bra ändå.
Jag hade en rätt kul bild från den andra fotografen, men jag verkar inte hitta den just nu. Så jag får återkomma med den.
Det den bilden illustrerade var iaf att det kan vara lite knepigt när man är fyra fotografer som ska fotografera samma sak. Vilket var fallet under vår kvällsplåtning. Många av platserna vi plåtade på var trånga och det fanns egentligen bara en bra plats att plåta från. Oftast backade jag undan till fördel för Breie som var den inhyrda fotografen. helt enkelt för att de bilderna fick jag utan ansträngning och jag var utskickad för att fixa bilder och skriva. I nödvändigtvis för att plåta. Men visst ville man ta chansen att få riktigt vassa bilder till portfolio osv när man hade några av världens bästa åkare framför kameran. Så det blev lite små tight och en del turas om, men jag tror att alla blev nöjda till slut. Och det var kanske huvudsaken.
